Vinter..

Idag har Kamilla lagat sparken som småligisterna sparkade sönder vid gamla lägenheten och alldeles nyss begav sig Kamilla och Didi ut på premiärturen. Vi tog en kort bit, ca 3km jämfört med 5-km-promenaderna vi brukar ta varje dag, eftersom det går lite fortare med spark men vi höll ändå ganska låg fart, Didi joggade bredvid. Men den turen räckte - halvvägs hem tröt krafterna och Didi saktade farten.

För en vecka sen stämde vi träff med en annan hund eftersom Didi inte träffar andra hundar hemmavid. Vi gick ner till Rotnäset och släppte hundarna lösa och Didi skötte sig exemplariskt. Hon sprang och nosade och nosade, så den andra hunden tyckte väl inte att hon var så rolig att leka med direkt. När vi kom ner till sjön ville Didi springa och leka och den andra hunden ville bara leka med pinne. Efter promenaden tog vi en fika innan vi gick hem och didi gick omkring i huset och gjorde en grundlig undersökning, så tillslut brast det för husets hund och hundarna rök ihop. Det var dock mer skäll, skrik och morr än det blev riktiga bett. Visserligen bet de båda två, men inte ens så hårt att pälsarna naggades. Hundarna särades en stund och släpptes därefter ihop. Då nosade de på varandra och allt var frid och fröjd.

Två dagar senare släppte Mattias och Kamilla Didi lös själva, utan säker hundkompis, och hon tyckte det var roligt att springa och nosa som hon ville. Lydnaden var lite sämre vid inkallning än förra gången, men hon sprang inte så långt ifrån oss..

Vinter...åtminstone nästan

Här är det vinter ibland och höst ibland. Det pendlar för varje dag. Just nu är det fruset och ett puderlager snö. Mattias och Kamilla har isolerat och spikat i stallet varje helg, så nu är det inte mycket kvar. Allt annat har fått stå tillbaka för att vi ska hinna få stallet varmt inför vintern. Didi fortsätter sin morgonvana att husse måste kliva upp, annars är det inte morgon, men när han kliver upp hoppar hon gärna upp i sängen och gosar en stund. Jaa, hon får numera ligga i sängen - om vi ger tillåtelse först. Hon har däremot hoppat upp och lagt sig hos husse mitt i natten utan att han har märkt det.. Det är ett lite småmysigt sätt att säga "godmorgon" på, men mysigheten försvinner väl när hon börjar fälla framåt vårkanten.. Den dagen den sorgen:-)

Höstsol

Nu har hösten kommmit på riktigt och vi har förutom luftvärmepumpen även dragit igång några element, för det är inte roligt att kliva upp på morgonen när det är 16 grader inne.. Imorse var andra gången i år Mattias fick skrapa bilrutorna på morgonen, och det är läge att isolera stallet - det var bara 2 grader varmt där imorse.

Mitt på dagen tog Didi och Kamilla sin promenad, och Didi blev fotad mitt i gäspen:-)

Imorse hade Didi något rött vid ögat. Det såg ut som en bit lingonris eller nåt, men det gick inte att knoppra bort med nageln. När Mattias och Robin åkt till jobb och skola gav sig Kamilla f-n på att få bort det där vad-det-nu-var. Det gick inte med nageln, inte med fästingplockaren - med med pincetten åkte den bort. Den satt hårt som tusan och det visade sig vara en platt, död fästing! Den satt inte där igårkväll, så antingen fick hon den på sig vid sista kvällskissen igår eller morgonkissen imorse. Frågan är varför den var död och platt - om den tvärdog av sig skälv efter den bitit sig fast eller om Didi mosat den själv.. Nåja, hon verkar inte ha blivit sjuk av den iallafall..

Snörvel..

Här är vi sjuka. Kamilla går omkring och är småförkyld och har ont i öronen och Mattias har ont i lederna och känner sig tussig, så idag har det blivit en lugn dag.

Äntligen helg

Vilken vecka. Datorn stendog, blev återuppväckt av datanissar och nu törs vi inte stänga av den längre. Kamilla har haft en tuff skolvecka förutom förkylningen med örspränga som tillbehör, så hon har fläckvis legat parkerad i sängen, vilket Didi inte tyckt varit roligt, men hon har hellre legat bredvid sängen än varit ute själv. Sonen for i torsdags till faster-weekend i Göteborg och ska titta på crosstävling, köpa leksaker och åka karusell. Mattias har jobbat, tittat på hockey och väntar på att förkylningen ska komma till honom med..

Ny vecka

I fredags for Mattias och Kamilla bort och kom hem i lördags. Kamillas mamma var här och var häst- och hundvakt, vilket gick bra. Didi hade nafsat åt PiriPiri när hon strök sig mot Didi, så katten blev alldeles blöt om huvudet. Efter det har inget hänt. Nu är katterna uppi hunden hela tiden när de är vakna, så de verkar ha kommit överens om hur de ska bete sig mot varandra nu. Idag har Didi tyckt att matte varit tråkig, för hon har först legat och varit sjuk och sedan suttit och skoljobbat framför datorn i flera timmar, och Didi har inte velat vara ute på linan utan har legat bredvid kontorsstolen och ömsom suckat, ömsom sovit.. Vi köpte ett nytt ben till henne i förrgår eftersom hon inte verkar tycka om det hon fick förra veckan, men hon tuggar inte på det här heller, hon går bara omkring och bär det med sig. Hon började tugga på det igår, men slutade innan det blev sådär blött att det går att gnaga på riktigt..

Jubileum

Idag firar vi en-veckas-jubileum! Idag har Didi varit hos oss i en vecka, men det känns som om vi haft henne längre. För att summera veckan som gått: Didi har landat riktigt hos oss. Hon har återfått aptiten med råge och står även gärna och tigger ost när vi gör en macka:) Katterna och Didi nosar på varandra och är uppi varann när vi är med dem, men när katterna känner sig mer ensam håller de sig på garderoben på kontoret. Av någon anledning verkar Didi bli provocerad av PiriPiri, den svarta katten, för hon har nafsat åt henne ett par gånger. Hon ser inte ut att vara arg på riktigt, utan det verkar mer som att hon vill markera - kanske för att katten tittar henne i ögonen (?). Allra roligast är när katterna blir rädda och springer, för då kan man jaga dem tycker Didi, men hon avbryter direkt vi säger nej. Didi tycker fortfarande att hästarna är läbbiga och blir mäkta upprörd när hon sitter på linan och matte går till hagen;) Hon har inte skällt bakom dem någon mer gång, utan går upp på bron när jag ska gå förbi med hästarna. Igår, onsdag, skällde hon åt åskan - vi hade ett värmeåskväder i september(!). Idag lekte hon med den lila pipleksaken och tyckte det var roligt att hämta den när matte kastade iväg den. På eftermiddagen ville hon leka med bollen med husse, men det var inte lika roligt eftersom de var inomhus.. Didi har en egen morgonritual när vi vaknar. Hon hoppar upp i sängen för att morgongosa, men för att hålla sig till reglerna (hunden får inte ligga i sängen) har hon bakbenen kvar på golvet=). Och då kan man ju inte direkt säga ifrån.. Vi tar promenader varje dag. I vanliga fall är promenaderna ca 3 km långa, men igår gick vi hela 5 km in till Strömsund t.o.r. för att miljöträna och möta andra hundar, men vi träffade inte på en enda hund. Efter det var hon ganska trött.
Vi trivs med Didi och Didi verkar trivas med oss. Godkväll från oss på Harbäcken!

Inget speciellt

Idag har inget speciellt hänt än så länge. Jo, det har det faktiskt! När Didi och Kamilla gick på promenad på förmiddagen skällde en hund i skogen, och den kom närmare och närmare. Didi blev intresserad och Kamilla började fundera om den lösa hunden var jaktglad eller om den skulle riskera vilja hälsa. Men den var jaktglad, sprang fort som tusan och skällde i falsett och brydde sig inte om oss alls trots att den var bara på andra sidan diket. Didi drog lite i kopplet, men skötte sig bra. Hon var mycket lugnare än första hundmötena på bilutställningen i helgen:) Resten av dagen har vi fixat och donat ute i blivande stallet. Ja, alltså Kamilla har fixat och donat och Didi har varit sällskapsdam;)

Ensam hemma

Idag har Didi varit ensam inne i två omgångar och det har gått jättebra. Hon blev jätteglad när vi kom hem. Nu har hon varit ute på linan en stund och Kamilla och Didi ska snart ta sig en promenad.

Landat

I morse gick Kamilla och Didi på en promenad i höstsolen och för första gången kändes lukten av höst.. I natt låg Didi på dörrmattan och katterna låg i sovrummet. De har börjat röra lite på sig, men är fortfarande skeptiska mot Didi. Igårkväll låg Didi och sov vid soffan och PiriPiri gick fram för att smygnosa. Didi vaknade till och skällde till och katten drog som en avlöning till nåt gömställe.. Idag har PiriPiri och Didi tittat på varann på avstånd, men så fort Didi rör sig för fort eller låter (det räcker att hon nyser) springer katten iväg..
Nu kan vi iallafall konstatera att Didi har landat riktigt hos oss och "boat" in sig, och hon har återfått matlusten - idag har hon rullat "matbollen":)

Lördag kväll...

...och vi är trötta. Didi följde med till Backe och blev lite bortskämd med godsaker. Och så träffade hon en hund, som hon efter lite funderingar tordes gå fram och hälsa på, och det gick så bra så.

Bilar

Idag har vi varit i Hoting och tittat på bilutställningen där. Det var ganska mycket folk och några hundar, och Didi skötte sig väl. Hon nosade på människor som kom för nära och barn fick klappa henne. Hon blev lite till sig när hon såg andra hundar och ville fram och hälsa, så vi fick hålla i henne ordentligt i början - det skulle inte vara roligt om hon skulle springa fram till en hund som vill bråka. Men efter ett par möten räckte det att hålla lagom och säga "nej" så gick hon bredvid utan att vilja dra mot den andra hunden.
Nu ska vi till Mattias´ föräldrar och grilla, och det blir en överaskning för dem - de vet inte att vi köpt hund:)

Samma kväll

Nu kan vi andas ut. Hela dagen har Didi sett frisk ut och humöret är på topp, så det verkar inte bli några sviter efter dagens bravader. Såret har stelnat lite nu, så när hon tittar som vanligt är det inte helt öppet, utan mer 75 % av helöppet. Vill hon se riktigt kan hon öppna ögat riktigt, men jag förstår att det spänner lite i sårkanterna. Vi har under eftermiddagen varit ute på gräsmattan och myst och borstat pälsen och nu ska vi ta med Mattias på promenad. Didi har lugnat sig mer nu, och boat in sig riktigt. Nu är hon inte lika angelägen att följa efter när vi rör oss i huset. Men hon saknar fortfarande katterna;)
Katterna, speciellt Piff, var likadan när Clarion flyttade hem till oss från Strand. Då låg han i flera dagar under Robins kudde i sängen och vägrade gå någon annanstans - även fast man bar honom till kattlådan och matskålen och stängde in sig med honom ville han varken äta, dricka eller gå på toa.. Nu ligger båda katterna bakom soffan, och jag har ställt dit kattlådan så de har den nära. De verkar vid gott mod och ser ut att tycka livet är ganska trevligt där bak:) De kommer nog fram under helgen, när de inser att Didi inte är farlig:)

Det var nära...!

Jösses vad Didi och Lady skrämde mig för en stund sen! Didi var nyduschad och ville gå ut, så jag tog ut henne i koppel för att kunna hålla henne på gräsmattan så inte grus och skit skulle fastna i pälsen medan hon var blöt. Vi stod och tittade på hästarna och hon höll sig hela tiden bakom mig. Hon morrade och skällde åt dem ett par gånger och jag sa "nej" och efter det stod hon tyst och tittade på dem.

Det var jättemycket knott på hästarna, så de ville gå in, så jag satte fast Didi på linan vid bron istället för att släppa in henne under tiden jag tog in hästarna. Jag sa åt Didi att gå undan när jag kom med hästarna, och det gjorde hon. Men när jag gått förbi med dem sprang Didi fram och skällde bakom hästarna, Lady skrek till och sen skrek Didi och sprang iväg. In med hästarna i boxen så fort det bara gick, och när jag var på väg ut ur stallet provade Didi ta sig uppför bron, och hon gick jättevingligt! Jag sprang dit och trodde att hon fått en spark på bakbenet, för hon såg mest vinglig ut där, och fick hjärtat i halsgropen när jag såg att det blödde från Didis öga, och hon var riktigt groggy! Hon provade lägga sig ner, men det gick inte för hon kunde inte hålla balansen, så jag hjälpte henne att lägga sig och ringde till Mattias att han skulle komma hem med bilen snabbt. Min tanke var att hon måste ha fått en rejäl spark i huvudet och vi måste iväg till veterinären så fort som möjligt.

Medan vi väntade på Mattias stödde jag henne eftersom hon låg så nära kanten på bron och jag tordes inte röra på henne. När Mattias kom klev hon upp, i början lite skakis, men sen såg hon ut som vanligt. Hon gick normalt och rörde alla kroppsdelar utan problem. Hon har ett jack precis på ögonlocket som blödde, men hon måste ha haft sån tur att sparken tog riktigt löst, för ögat reagerar normalt. Vi höll koll på henne ett tag och tog beslutet att inte fara till veterinären eftersom hon såg frisk ut. Blodet tvättades bort runt ögat och sen fick hon ett torkat grisöra som hon tuggade i sig med god aptit och gott humör, och nu ligger hon bredvid mig och vilar.

Jag kommer hålla extra koll på henne utifall hon fått någon skada som inte visar sig direkt, så vi kan fara till veterinären om det behövs.

Tänk vad fort olyckor kan hända! Och vad mycket tur man har! Hade hon varit ett steg närmare hästen hade hon fått in en fullträff, men nu klarade Didi sig med ett litet sår på ögonlocket...

Första dagen

Igårkväll ville Robin att Didi skulle sova i hans rum, så vi la dit filten och hon la sig där en stund. Sen gick hon och satte sig hos Mattias, så vi flyttade filten dit, men så ångrade hon sig och gick till Robins rum igen, så filten flyttades tillbaka och hon tvärsomnade.

Imorse vaknade hon klockan 5:00, och hon väckte Mattias 5:30. Efter en morgonkiss på gräsmattan gick de in, Mattias la sig och somnade om en stund, och då låg hon bredvid honom istället. När Kamilla skulle släppa ut hästarna på morgonen fick Didi sitta på lina vid bron så att hon skulle få se hästarna.

Hon blev orolig när Kamilla gick in i stallet och inte syntes, så hon skällde litegrand. Lite mer skäll blev det när hästarna kom ut, hon tyckte de var lite för stora och lite för nära:)

Efter hästutsläppet hjälpte Didi till att väcka Robin.

Efter frukost for Mattias till jobbet och Didi gick runt ett tag och letade honom för att sen lägga sig vid dörren och vänta. Sedan for Robin till skolan och Didi och Kamilla tog sig en morgonpromenad. Jag har aldrig varit med om att en tik kissar in sitt revir så mycket som Didi gjorde! Hon stannade, nosade och kissade, gick en bit, stannade, nosade, kissade. Vi vände när Didi ville och det blev totalt ca 2,5 km. På vägen hem såg vi en björnbajs 200-300 meter hemifrån..

Efter promenaden fick hon se sig omkring på gården, det var ju mörkt när vi kom hem igår, så då blev det bara en snabbinspektion. Hon fick också gå in i boxen och titta när hästarna inte var där och efter det gick vi ut till hagen för att titta på hästarna på håll. Men det bar sig inte bättre än att hästarna blev jättenyfikna och ville hälsa så Didi tyckte de kom lite för nära. Vi gick då ut ur hagen och tittade på dem från andra sidan stängslet. Didi skällde till när en av hästarna frustade, hästarna sprang då iväg, och det tyckte Didi var jätteroligt:) Efter denna händelserika morgon var hon trött så hon drack lite vatten och lade sig och sov när vi kom in.

Hon har inte "boat" in sig ännu, men hon är ändå lugnare än jag, Kamilla, trodde att hon skulle vara så nära efter flytten. Hon har inte ätit någon hundmat, men lite matrester har hon ätit. Mat- och leklusten kommer nog senare frampå dagen när hon har varvat ner mer och blir lite mer hemtam i sin nya omgivning. Hon följer oss när vi rör oss i huset, vill ännu inte vara ensam. Det hon nog är mest brydd över är vart katterna tagit vägen. De har parkerat på golvet bakom soffan och vill inte komma fram och leka än..

Välkommen Didi!

Nu har vi kommit hem med vår nya familjemedlem, Didi. Vi har bara hunnit vara hemma en halvtimme, så allt är fortfarande nytt. Hon tyckte iallafall att katten Piff var rolig. Piff däremot, som var nyvaken och inte alls beredd på en hund uppskattade inte första träffen riktigt lika mycket... Efter det har Piff och Didi nosat och hälsat, så lugnet har lagt sig litegrand. PiriPiri, vår andra katt som i vanliga fall är den tuffaste, har parkerat i fönstret bakom soffan, utom räckhåll för Didi, och där ligger hon och tittar och funderar.

Det är svårt att få skarpa kort, för hon rör sig fortfarande hela tiden..

Bilresan gick bra, efter en stund lade hon sig och sov och vaknade fram och tillbaka när vi kom till Ramsele.

Lite skakigt kort som togs i farten från passagerarplats...

Nu ska vi se vart hon vill sova, så lägger vi hennes filt där. God natt:)

Här är vi..

Robin gillar att köra cross...

Redo för start...

Clarion, in memoriam. Världens goaste..

Kamilla tycker det är roligt i stallet..

..och Mattias tittar in;)

Gohästarna äter gogräset när de var nyinflyttade på Harbäcken.

Våra katter har underliga sovställningar. Så bökigt som möjligt ska det vara. Här vill Piff sova mellan ryggstödsdynorna...

..och PiriPiri gillar att sova på rygg;)

Hej och Välkomna!

Varmt välkomna till vår gårdsblogg! Vi kommer uppdatera denna när något nämnvärt händer, eller om något inte nämnvärt händer - alltså när vi har lust och har något att säga:-). Idag består vår familj av Mattias, Kamilla, Robin, katterna PiriPiri och Piff och hästarna Cindie och Lady. Imorgon förväntar vi oss att få ytterligare en medlem till famljen, 3-åriga blandrastiken Didi=). Vi har varit utan hund sedan vi fick ta bort Clarion i Oktober ifjol och inte hittat någon som var menad för oss, så nu hoppas vi och längtar tills imorgon. Det ska bli spännande! Hoppas att hon tycker om oss, för då får hon följa med hem direkt:)