Det var nära...!

Jösses vad Didi och Lady skrämde mig för en stund sen! Didi var nyduschad och ville gå ut, så jag tog ut henne i koppel för att kunna hålla henne på gräsmattan så inte grus och skit skulle fastna i pälsen medan hon var blöt. Vi stod och tittade på hästarna och hon höll sig hela tiden bakom mig. Hon morrade och skällde åt dem ett par gånger och jag sa "nej" och efter det stod hon tyst och tittade på dem.

Det var jättemycket knott på hästarna, så de ville gå in, så jag satte fast Didi på linan vid bron istället för att släppa in henne under tiden jag tog in hästarna. Jag sa åt Didi att gå undan när jag kom med hästarna, och det gjorde hon. Men när jag gått förbi med dem sprang Didi fram och skällde bakom hästarna, Lady skrek till och sen skrek Didi och sprang iväg. In med hästarna i boxen så fort det bara gick, och när jag var på väg ut ur stallet provade Didi ta sig uppför bron, och hon gick jättevingligt! Jag sprang dit och trodde att hon fått en spark på bakbenet, för hon såg mest vinglig ut där, och fick hjärtat i halsgropen när jag såg att det blödde från Didis öga, och hon var riktigt groggy! Hon provade lägga sig ner, men det gick inte för hon kunde inte hålla balansen, så jag hjälpte henne att lägga sig och ringde till Mattias att han skulle komma hem med bilen snabbt. Min tanke var att hon måste ha fått en rejäl spark i huvudet och vi måste iväg till veterinären så fort som möjligt.

Medan vi väntade på Mattias stödde jag henne eftersom hon låg så nära kanten på bron och jag tordes inte röra på henne. När Mattias kom klev hon upp, i början lite skakis, men sen såg hon ut som vanligt. Hon gick normalt och rörde alla kroppsdelar utan problem. Hon har ett jack precis på ögonlocket som blödde, men hon måste ha haft sån tur att sparken tog riktigt löst, för ögat reagerar normalt. Vi höll koll på henne ett tag och tog beslutet att inte fara till veterinären eftersom hon såg frisk ut. Blodet tvättades bort runt ögat och sen fick hon ett torkat grisöra som hon tuggade i sig med god aptit och gott humör, och nu ligger hon bredvid mig och vilar.

Jag kommer hålla extra koll på henne utifall hon fått någon skada som inte visar sig direkt, så vi kan fara till veterinären om det behövs.

Tänk vad fort olyckor kan hända! Och vad mycket tur man har! Hade hon varit ett steg närmare hästen hade hon fått in en fullträff, men nu klarade Didi sig med ett litet sår på ögonlocket...