Jubileum

Idag firar vi en-veckas-jubileum! Idag har Didi varit hos oss i en vecka, men det känns som om vi haft henne längre. För att summera veckan som gått: Didi har landat riktigt hos oss. Hon har återfått aptiten med råge och står även gärna och tigger ost när vi gör en macka:) Katterna och Didi nosar på varandra och är uppi varann när vi är med dem, men när katterna känner sig mer ensam håller de sig på garderoben på kontoret. Av någon anledning verkar Didi bli provocerad av PiriPiri, den svarta katten, för hon har nafsat åt henne ett par gånger. Hon ser inte ut att vara arg på riktigt, utan det verkar mer som att hon vill markera - kanske för att katten tittar henne i ögonen (?). Allra roligast är när katterna blir rädda och springer, för då kan man jaga dem tycker Didi, men hon avbryter direkt vi säger nej. Didi tycker fortfarande att hästarna är läbbiga och blir mäkta upprörd när hon sitter på linan och matte går till hagen;) Hon har inte skällt bakom dem någon mer gång, utan går upp på bron när jag ska gå förbi med hästarna. Igår, onsdag, skällde hon åt åskan - vi hade ett värmeåskväder i september(!). Idag lekte hon med den lila pipleksaken och tyckte det var roligt att hämta den när matte kastade iväg den. På eftermiddagen ville hon leka med bollen med husse, men det var inte lika roligt eftersom de var inomhus.. Didi har en egen morgonritual när vi vaknar. Hon hoppar upp i sängen för att morgongosa, men för att hålla sig till reglerna (hunden får inte ligga i sängen) har hon bakbenen kvar på golvet=). Och då kan man ju inte direkt säga ifrån.. Vi tar promenader varje dag. I vanliga fall är promenaderna ca 3 km långa, men igår gick vi hela 5 km in till Strömsund t.o.r. för att miljöträna och möta andra hundar, men vi träffade inte på en enda hund. Efter det var hon ganska trött.
Vi trivs med Didi och Didi verkar trivas med oss. Godkväll från oss på Harbäcken!